Bakterie som lever i en bakterie som lever i en lus

Bild på ullusen Planococcus citri.
Ullus, Planococcus citri. Foto: Martin Lagerwey. CC BY-NC-SA 2.0

Ullusen (Planococcus citri) lever enbart av växtsafter, en diet som leder till brist på essentiella aminosyror (proteinbyggstenar som lusen inte kan tillverka själv). Det som gör att ullusen trots allt lever och frodas är att den lever i symbios med två bakteriearter, Tremblaya priceps och Moranella endobia. Den ena bakteriearten, Moranella, lever i Tremblaya som i sin tur lever i ullusen. Tillsammans bidrar de två bakteriearterna till att de aminosyror som lusen behöver för sin överlevnad produceras.

Tremblaya har en väldigt liten arvsmassa som saknar många livsviktiga gener, ändå överlever den på något vis. En av forskarnas ursprungliga hypoteser var att Tremblayas minimala arvsmassa berodde på att den fört över en del av sina gener till ullusen. Det visade sig att den teorin inte stämmer. Däremot identifierade forskarna gener från minst tre andra bakteriearter i ullusens arvsmassa. Enligt forskarna kommer dessa gener troligtvis från bakterier som infekterat lusen långt tillbaka i tiden. Så även om dagens symbios bara innefattar tre arter är det genetiskt material från inte mindre än sex arter som får symbiosen att fungera.

Tremblaya-bakterier som lever i en annan art av ullus (Phenacoccus avenae) klarar sig utan det symbiotiska förhållandet med Moranella. När dessa bakteriers arvsmassa studerades visade det sig att de har 50 fler gener än de som lever i symbios med Moranella. Bland annat identifierades gener som gör att den kan producera essentiella aminosyror utan hjälp av Moranellas genprodukter.

Marie Nyman

Källa: Horizontal Gene Transfer from Diverse Bacteria to an Insect Genome Enables a Tripartite Nested Mealybug Symbiosis, McCutcheon et al, Cell 153 (7):1567 (2013)